Hej vännerna!
Förluster... vilket ord! Känn på det en stund. Visst är det ett konstigt ord? Nåväl, det var inte det jag skulle blogga om ikväll. Jo, ordet förlust förståss. Men inte hur konstigt ordet ser ut. c",)

Det finns en medlem i den här familjen som står för förlusterna i vårt hem. Hon har bitit sönder mycket. Det mest sorgsna är mina blå sandaler från Menorca. Och mina "svårattfåtagpå" Foppabåtskor. Det är en stor sorg.     

                   Såna här får jag inte tag på igen. Sorgligt men sant.

Hon har bitit sönder läderskärp, klockarmband, gummit på min glsagon, böcker, hörnen på ryamattan, vännens nya eccoskor, Ja och lite till. Som jag antagligen har förträngt. Minns inte dom. Allt detta när hon var valp. Eller nja, något i vuxen ålder också. Jag har legat sjuk några dagar. Ami har sällskapat mej i sovrummet. Mysigt. Men idag fick hon nog tråkighetsfnatt. När jag var nere i mitt pysselrum sysselsatte hon sej med att bita sönder en sak som jag tycker mycket om.

Ett hjärta som passat så bra vid kammarljusstaken på TV bordet. Har fått den av någon, minns inte vem.
Var hittar jag ett nytt hjärta? Snälla berätta om du vet. Snyft.
Och så gav hon sej på min lilla bok - En dag - i Ecxess format. Grr. Sa inte hon, men jag. Över hennes onödiga förstörelselusta. Hon kunde ju bett om ett ben, vilket hon gör ibland. Jo faktiskt.

Vill du se denna filliluriga, förstörelselustans lilla monster? Här kommer hon. Ami Lagotto (givadejpåmoppo)

Jag är inte långsint. I em blev det kokt fläsklägg med rotmos. Vem tror du fick ett härligt fläskben att gnaga på. Man ska vara snäll mot sina djur. c",)

Kram från ensomlärtsejplockabortfrestandesaker...intealltid