Hejsan vännerna!

När jag jobbade inom Psyk i kommunen träffade jag väldigt många ensamma människor. Några av dem hade tack och lov möjlighet att gå till Träffpunkten på en fika och pratstund. Men det fanns de som inte ville/vågade/kunde. Några hade en kontaktperson och där märkte jag att det uppskattades otroligt mycket. Jag har jobbat på en träffpunkt och boendestöd inom psyk, ett gruppboende inom omsorgen och några månader på ett äldreboende. Jag vågar påstå att det funnits någon eller några där som skulle behöva en kontaktperson. De som inte har någon anhörig eller vän, är begränsade i sitt sociala liv. De missar det där som vi tar för givet. Att ta en fika med någon, att se en biofilm, att få sällskap på promenaden, att göra en utflykt tillsammans med, att ha någon att prata med....

Mina tankar har länge funnits på att söka som Kontaktperson. Det är ett projekt som man måste gå in helhjärtat i. Nu har tankarna mognat och jag har bestämt mej. Idag ringde jag till Socialtjänsten och sökte. Nästa vecka ska jag till Charlotta på ett samtal. Vad spännande det ska bli. Det här känns så rätt och så bra.

Kram till er alla från ensomhaftenunderbartskönledigdag