Hej vännerna!

Tack för alla underbara kommentarer. Jag läser och begrundar. Och visst är det klokt att ta bort några måsten. Annika skriver så klokt, att fundera på vad man vill med julen och inte vad man måste. Det där som Birgitta skriver om att köpa en julbok till sej själv och bara vara. Det låter gott och fridfullt. Anna, min käraste, du gör mej glad och rörd. Tack för dina ord. Ja, ni alla skrev så klokt och tankevärt. Tusen tack.

Jag väntade hela eftermiddagen på Peter. Vi skulle ju gå på julskyltningen här i Gränna.  Men han blev lite sen. Så jag gick upp på stan själv. Men hann bara in till Malva's (mysig butik i Hallska Gården). För nu ska ni får höra vad som hände där.......  I butiken mötte jag en tjej som såg bekant ut. Nåja, tänkte jag, det är säkert någon jag känner igen sen förra gången vi bodde i Gränna. Efter en stund kom tjejen fram till mej och frågade om jag kände igen henne. När jag hörde hennes dialekt gick det upp ett ljus. Bettan, som bor i Ulricehamn och som jobbade på Höglunds blommor i axamo! Wow! Vilken lycka! Det är säkert 6-7 år sedan vi sågs. Hon drev sen en egen liten blomsterbutik i Ulricehamn som hette Blomma Design. Jag var där några gånger och hälsade på. Och hon hälsade på hos mej i kiosken som vi hade då.  Vi höll kontakten via telefon och post. Ibland glider man ifrån varandra och så gjorde vi.

Bettan körde från Linköping i em och kände att hon ville göra ett bensträckarstopp i Gränna. Hon parkerar bilen nedanför Malva's och går in i butiken. Och så möts vi där. Tror ni på ödet? Det gör jag. Ibland finns det nån mening med allt som sker. Jag kan inte säga alltid, för ibland händer det sorgliga och tråkiga saker som det absolut inte kan finnas nån mening med.

Vi tog en lite promenad på stan och pratade innan vi skildes åt. Nu har vi bytt telefonnummer och har lovat varandra att höra av oss. Vilken lycka! Livet är fullt med överraskningar. Ibland tittar jag uppåt och tackar min lilla skyddsängel/lyckoängel. Det är fantastiskt vad de kan fixa ibland. c",)

Peter kom hem, och jag är så glad för det. Det finns alltid en liten oro för att något ska hända när han reser iväg. Det händer inte ofta att han reser utan mej, och det är tur.  Ikväll har vi varit på Glöggfest och smakat på årets Blossa glögg. Blossa 09. Med glöggbuffé. Där umgicks vi med båtvänner en stund och hade trevligt. Jag hade med en present med pepparkakstema. Uppskattat till tjejerna i familjen.

Pepparkaksdeg och ett stort hjärta som form. Fint pepparkakskort och allt inslaget i cellofan.  Mjukispepparkakorna heter Peppe och Pipp...  Nej, nu är jag knasig. Det heter hon ju inte alls. :o)

En ny vecka är på gång. Då ska jag hälsa på M på sjukhuset. Hon efterlyser nog mej snart. Och så ska vi fira. Vad, får ni veta i veckan.

Och tänk på, ett leende kan lysa upp hela vägen hem.

Kram från ensomfickenmuggfrånParis