Hej vännerna!

Undrar ni varför jag ser så himlans glad ut på min presentationsbild? Inte.

Nåja, en del undrar nog. c",) Så här var det...

Den här korvgubben träffade vi i Split-Kroatien förra året. Man kan inte annat än skratta ihjäl sej när man ser en sån man. Eller hur? Cathrin är lika glad hon. :o)

En tjej sa till mej en gång - Du kan inte vara så glad jämt! Hon tyckte det var svårt att ta min positiva inställning till det mesta. DÅ svarade jag henne att visst, jag har mina stunder, men de behåller jag oftast inom den närmaste kretsen eller för mej själv. Det händer inte ofta, men självklart är jag inte på topp hela tiden.

Jag värdesätter mycket i livet. Och det är lättare för mej att tänka och vara positiv än negativ. Så enkelt är det. Möten med härliga, öppna människor gör att jag växer. Det ger kraft och näring i mitt liv. När jag får vara jag och få positiv respons för det, då mår jag bra. Det inträffar på de flesta platser jag befinner mej på. Jo, faktiskt. Att ha öppna sinnen, känna av och bjuda på mej själv. Sprida lite glädje och omtanke. Nu är det ju så att vi har Jantelagen och då får man ju inte tycka att man själv är bra. Men jag vågar göra det. Och det är inte jag som är bra, för det är allt omkring mej som gör att det BLIR bra.

När jag öppnade mailboxen idag fick jag ett överraskande och alldeles underbart mail. Den här mailet bär jag med mej. För det ger kraft och mycket mycket glädje. En tjej som läst min blogg ca 1 år och ville ge sej till känna. Hon såg mitt foto i bloggen och la ihop 1 + 1. c",) Det fantastiska är att vi har mötts nån gång då och då. Och jag har känt så starkt för denna underbara, goa och glada tjej. Visst är det så att vi har osynliga band till en del som vi möter? Det är något extra med vissa personer. Man träffas, det kan vara varsomhelst, och det känns som om man känner varandra så väl. Man blir nyfiken, glad och lite pirrig i hela kroppen. Så upplever i alla fall jag det. Det är en härlig känsla.

Tack goa B för att du hörde av dej. Du gav mej hopp, tro och kärlek här på morgonen. Kurr.

Det finns mycket att vara glad för. Våra ungdomar som hämtar sej bra från MC- och bilolycka. Förståss finns de i första rummet.  Det är de som betyder allra mest för mej. Tro inget annat.

Jag tänker ofta på skoltiden med Skötargänget. Det är ett år sedan vi började plugga ihop. Igår mailade en av tjejerna och tyckte att det verkligen är på tiden att vi träffas. Hurra! Då blir jag glad. Jag fick ett samtal av personal på träffpunkten som ville veta hur det var med mej. Mmm, underbara arbetskamrater som jag saknar så mycket. De är änglar på jorden. Ett kort med blomstercheckar från gruppboendet kom i brevlådan. Det var överraskande och glad blev jag.

Ja, och så finns det de små sakerna som betyder mycket. Som att gå en promenad här i Gränna och beundra den fantasktiska utsikten ut över Vättern och Visingsö. Åh, jag blir alldeles lycklig i hela kroppen. Förresten, hur glad blir man över att hitta en korg med äpplen vid grindstolpen på ett hus där det står "Varsågod att ta".

Nej, nu får jag sluta. Anar att ni blir helt matta av mitt glada jag idag.

Det blåser och går vita gäss på Vättern. Jag pysslar en stund inne. Ska ge mej på några ouppackade kartonger som vi ställt undan i förrådet. Hittar inte DVD filmerna. Hm. Jag kan väl inte ha slängt alla.

Ha en underbar dag.

Kram från ensomväntarmedspänninghurmarkisernablir