Hej vännerna!

Ikväll hämtar jag kraft och inspiration i Carolines böcker. Hon skriver så fint om att; livet inte är till för att kriga sig igenom - utan det är till för att njutas av! Jag har ju fått många insikter om det de sista åren. Jag ska njuta i mitt liv och de jag vårdar ska också få njuta i sina liv. Tack vare samtal med vårdlärare och människor jag träffat på i vården. I skolan. Mitt nya yrke. Vännerna. De flesta arbetskamrater. Ja, så har min övertygelse om att mina värderingar och förhållningssätt är rätt.

Mina egna värderingar, vad som är rätt och fel för mej. Hur jag vill vara som människa och hur jag vill leva. Hur jag vill bemöta och bli bemött. Jag har insett att kommunikationen är otroligt viktig. Ingen kan läsa mina eller dina tankar. Därför bör vi vara öppna och ifrågasättande på ett positivt sätt. Vi måste lyssna och vara närvarande. Ha en empatisk förmåga och kunna känna av. Jag ska bemöta människan jag träffar som hon vill bli bemött.

Jag blir så illa berörd när någon dömer, dumförklarar eller missuppfattar mej och förståss även andra. Det gör mej ledsen. Då blir jag en liten lort, som Jonathan i Bröderna Lejonhjärta säger, men snart säger mitt inre ifrån. Det här är inte rätt!

Jag hittade det här i boken "Vid källan":

(Detta är en process, som kan ta tid.

Ha tålamod, kärlek och tillit.

Du är på väg, du är på helt rätt väg!

Det handlar om att inte leva i lögner,

att inte ljuga inför sig själv eller någon annan.

Att kunna stå rakryggad,

att vara stolt: det här är jag!

Det handlar om att stå för sin tro,

sitt yrkesval, sin hårfärg, sitt val av partner,

sin kropp, sin politiska åsikt.

- ja, hela sitt liv.

Motsatsen:

Om du tummar på din övertygelse,

trampar du på dig själv.

Då finns det en risk att andra också kommer att göra det.)

Caroline Gårheim

Det är djupa tankar ikväll. Men det gnager i mej och nu fick jag skriva av mej.

Vad skönt!

Sov så gott lilla fröken Rosenknopp.

Kram från ensomlängtartillden23jan