Hej goa vänner!

Oj, det var en kaotisk dag igår. Telefonsamtal hit och dit. Jag bröt ihop några timmar, dels på natten och sen halva dagen. Sen bestämde jag mej för om jag skulle lägga mej ner och dö eller fortsätta kämpa. Det är ju så spännande att leva och se hur det går, så jag valde det sistnämnda. c",)

Jag kände nånstans att det måste ordna sej. På ett eller annat sätt.

Vet ni... jag sökte t om en tjänst igår em, som Personlig assistent, för att ha en reservplan. Ringde ett samtal och skrev ett personligt mail. Oj, idag på morgonen fick jag ett trevligt samtal om att de ville ha mej till intervju och brevidgång. Redan ikväll! Vi bestämde tid och plats. Vad spännande tyckte jag.

En halvtimme senare ringer Gruppbostadens underbara och duktiga enhetschef och ger mej positiva besked om att jag garanterat har mitt halvårsvikariat som planerat. 1 nov - 30 april. Hon hade kollat med facket och vilka lagar som gäller. Arbetskamraten som tagit tjänstledigt för arbete har inte rätt att komma tillbaka. Det gäller bara vid tjänstledighet för studier. Vilken lättnad! Igår grät jag av sorg, idag kom glädjetårarna. Ja ja, jag ÄR känslig.

Ja, så då fick jag ringa tillbaka och tacka nej till intervjun och brevidgången ikväll. De ville spara mina papper för jag verkade vara en lovande Personlig assistent. :o)

Så det kan bli. Som jag skrev, så är det nära mellan skratt och förtvivlan ibland. Det har jag verkligen fått uppleva dessa dagar. Och så insåg jag att jag är en fighter, bara jag får gråta och tycka synd om mej själv en liten stund, då och då. En sak är säker - jag ska gå med i facket. Omedelbart!
Det raraste samtalet fick jag av arbetskamraterna som var glada att allt ordnade upp sej och att jag skulle känna mej varmt välkommen till jobbet.

Skönt är också att det ordnat sig för arbetskamraten som fått annat jobb.

Alla är nöjda. Hurra! Nu vill jag helst glömma det som hänt och gå vidare. Jag ska njuta av varenda stund på nya jobbet.

Och så ska jag njuta av att min älskade Peter är hemma igen. Det är underbart.

Ett liv utan honom vore som en Champagnefrukost utan Champagne. c",)

Kram till er alla från ensomtackarförertstödibloggochtelefon