Hej goa vänner!

Det blev inte en härlig jobbarvecka, det blev inget frissabesök, det blev nästan ingen fotvård heller. Varför? Ja, du ser här var jag varit. :o/

Min lilla trygga vrå på sjukhuset.

För att göra en lång historia rätt så kort... så åkte jag i ambulans till akuten i måndags em med kraftig yrsel och illamående. Jag kunde inte ens sitta på sängkanten och definitivt inte ta mej upp i stående ställning. Riktigt riktigt otäckt och obehagligt var det. Jag mådde fruktansvärt dåligt. Efter provtagningar på akuten och lång väntan fick jag flytta in på akutvårdsavdelningen. Där blev jag omhändertagen av underbara änglar i sjukhusets arbetskläder. c",) Alla prover som tänkas kan, har tagits. Skallröntgen visade inget konstigt. Vilken lättnad det var!

Jag sov fruktansvärt dåligt i måndags natt. Tusen tankar snurrade i huvudet. Sammanfattningsvis = hur blir det med allt? Jag var riktigt riktigt ledsen, rädd och orolig. Mest för min hälsa, men också för den planerade drömresan. Jag insåg där mitt i natten att segelgänget skulle bli utan Anita.

Igår mådde jag dåligt ända fram till tidig kväll. Sen var det nåt som hände. Jag kunde stå och gå utan att det snurrade runt i hela rummet. Tidigare på dagen hade sjukgymnasten testat mej och jag gjorde några övningar i samråd med henne. Och en läkare gjorde en epsimanöver vilket skulle hjälpa mot Kristallsjukan. (Det visade sej att det inte var den sjukan jag led av utan troligen virus på balansnerven eller att yrseln kommit av spänningar). Efter allt detta mådde jag illa och yrseln kändes fruktansvärd jobbig. Men så efter någon timmes vila vaknade jag och kände att något hade hänt. Jag kände mej piggare och inte alls så yr. Puh, hänger ni med?

Jag gick själv utan hjälp. Vilken lycka. Senare fick jag en go pratstund med en underbar manlig sjuksköterska. Den pratstunden gjorde nytta och jag kommer nog aldrig glömma vårt samtal. Kärlek på lasarett.... Jo, det kan jag förstå. :o) Skämt åsido, han gav mej hopp. Han tog sig tid för han såg min oro och rädsla. Det behövdes i den stunden. Till nattens sömn fick jag en lugnande tablett för att stänga av knasiga tankar. Åh, vad gott jag sov.

Idag har jag varit hos en öronspecialist som gjorde mängder av tester. Jag fick göra en hörseltest som var bra. Inget konstigt hittades.

Jag har träffat sjukgymnasten igen och vi gick igenom ett träningsprogram som jag ska göra. Balansträning är det enda som ordineras mot min yrsel.

På eftermiddagen skrevs jag ut. Vad skönt!

Och till min glädje kunde jag få fotvården som jag så länge längtat till.

Nu har jag två dagar på mej att känna efter och bedöma om jag kan följa med på semestern. Båda läkarna tyckte att det var helt okej att jag skulle resa. Min snälla och omtänksamme läkare på  Medicinkliniken skrev ut åksjukeplåster och illamåendetabletter ifall om att. c",)

Vet ni vad jag känner nu? Stor lycka. Carpe Diem - Fånga dagen.

Vi hörs nog imorgon igen.

Kram till er alla från ensomharfåttennyerfarenhetilivet