Redan när Sandra föddes var hennes mamma psykiskt sjuk. När Sandra växer upp glider mamman allt djupare in i sin sjukdom och dessutom alkoholmissbruk. Hon pantsätter Sandras saker för att ha råd med vin och cigaretter. Det är Sandra som så gott hon kan ansvarar för hushållet, medan hennes mamma låser in sig i sitt rum och eldar upp brev och pratar med sig själv. Ofta finns ingen mat i huset, de pengar som finns går till mammans missbruk. Sandra får mat av sina kompisar, som smugglar ut smörgåsar till henne. För dem är det ett spännande äventyr, men för Sandra handlar det om överlevnad.
Situationen blir ohållbar, och hon flyttar hem till sin pappa, men inte heller där ordnar saker upp sig. Även pappan är alkoholist, och Sandra får ta hand om sig själv medan han sitter på krogen.
17 år gammal träffar Sandra sin blivande man. De kämpar för ett bra liv tillsammans, gifter sig och får två barn. När andra barnet är fött briserar ännu en bomb i ett liv som bara behöver lugn och ro. De får beskedet att maken drabbats av MS.
Maskrosungen är en gripande och självutlämnande berättelse om en flicka som trots hårda förutsättningar växer upp till en stark, välutbildad kvinna.

Från Adlibris

Denna bok fick jag låna av en deltagare som ville att jag skulle läsa den.
Och det gjorde jag gärna, snabbt och intensivt. En intressant och viktig bok. Vi behöver få veta hur det är för barnen som växer upp med sjuka och missbrukande föräldrar. Jag rekommenderar den varmt.

Sandra skriver själv i förordet:

"Vad är det som avgör om man blir ett offer? Beror det på hur man ser på det som hänt, eller på hur man mår? Kanske på bemötandet från folk omkring, på deras bedömning? Eller beror det på hur mycket det som hänt har påverkat ens fortsatta liv?"

Hur kan man bli en mjuk, varm och härlig person trots svåra upplevelser i barndomen? Var får man styrkan att leva vidare ifrån? Kan det vara att tvingas bryta familjeband? Och nåt som jag tror är viktigt - att ha nära och kära som bryr sig om, att våga möta det svarta, bearbeta det. Fråga sej, hur vill jag leva resten av mitt liv? Kunna förlåta. Det är en lång väg, men det går. Jag vet.