Hej vänner!
Jag har läst en stark berättelse av Lisbeth Pipping. Hon berättar om sin barndom och hur det var att växa upp med en utvecklingsstörd mamma.

Barndomen präglades av misär, bristande omsorg och kärlekslöshet. Tack vare Lisbeths räddande änglar kunde hon klara av att leva. Räddande änglar som gav henne mat, rena lakan och kärlek som hon hade brist på hemma.

Jag fick boktipset av mina lärare i kursen Utvecklingsstörning/Funktionshinder.
En bok som alla, åtminstone de som arbetar i omsorgen, ska läsa. Vad klarar utvecklingsstörda föräldrar?  Får man lägga sig i hur de uppfostrar och sköter sina barn? Att se barnen till de utvecklingsstörda. Ja, det finns många intressanta infallsvinklar i detta ämne. Blir du nyfiken och vill läsa mer, titta på Lisbeths hemsida. www.pipping.se

Ha det bra.
Kramis från ensomgillarböcker