Var en VÄN
Du är din egen vän och du är min vän.
En öppen famn,
där härliga minnen och planer blomstrar,
med ett nu i full frihet och respekt.
En fristad. En vän.
Ett stort vackert hjärta.
Caroline Gårdheim

Här kommer jag hem efter jobbet och finner så många rara hälsningar från er,
mina vänner. Gulle er! Denna dikt är tillägnad er alla.
Bamsekramen kommer hääääääär.

Hej alla!
Jag är inte den skrytsamma typen. Vill bara förmedla lite glädje, livskvalité och blåa saker. Det som förgyller min tillvaro. Jag valt att göra en blå blogg med allt vad den kan innehålla. Vackra bilder och kanske inspirerande bilder. Inte visar jag dem för att "skryta". Det finns inte i min tankevärld. Det blir mycket "mej" i en blogg.
Och du som inte vill/klarar av att läsa den, kom inte hit är du snäll. Varför slösa energi på det?

Jag är en tänkare och funderar mycket på djupare ting, men det skriver jag inte så mycket om här. Tragik, våld och ledsamheter ökar i vårt samhälle. Vi ser det på TV och läser om det i tidningarna. Och självklart tar jag till mej sådant och analyserar. Men jag är inte den typen som vill skriva om sådant.

Av många vänner hör jag att ordet "Livsnjutare". En beskrivning på mej. Och det kan jag hålla med om. Jag är en positiv, snäll, generös och omtänksam tjej. Det är jag för andra, men även för mej själv. "Det ska va gott att leva". Visst strävar vi alla efter det? På ett eller annat sätt. Och det är inte alltid så lätt, det vet vi också. Nåt som är viktigt att tänka på är att vi alla har en livshistoria att berätta. Den som inte känner mej kan inte veta vad jag varit med om. Eller hur? Och varför beter jag mej si eller så? Varför är en del människor så dramatiska och ser problem i allt medan en del tar lättjefullt på livet? Och visst ändrar man sina värderingar under livets gång? Beroende på vad som händer på vägen. Lyssnar vi kan vi få svaren. Det är lätt att döma, men inte att lyssna. För en del. Jag är glad och stolt över att jag är den jag är idag. Min livshistoria kunde jag berätta. Men jag vill inte.

Anitas blåa blogg fortsätter härmed att vara precis så som den är. Kanske inte inlägg varje dag, som nu i starten, det blir nog för intensivt. Men vi kommer att höras ofta. Det lovar jag. :o)
Stor kram till alla som jag känner, både nya och gamla vänner.

Nu känner jag en längtan att få hoppa i ljummet turkost vatten
och simma med.....